Fars Dag

Idag var det sambons första Fars Dag, men det blev varken strumpor eller slips i present. Istället väcktes A av mig och bebisdottern som i handen höll ett gratulationskort (som han snappade åt sig sekunden innan hon skulle knyckla ihop det och stoppa det i munnen). Ja, nu är jag inte så snål att jag bara ger honom ett kort, utan på kortet stod det (på vers och rim i bästa poetstil, eh...) att han idag skulle bli bjuden på frukost i stan på valfritt hotell. Efter en sekunds betänktetid valde sambon Hotell Mollberg, så dit masade vi oss hungriga vid niotiden.

Hotellfrukostar är nog bland det bästa som finns, enligt A (och mig själv). All denna mat man kan välja på som dukas upp, utan att behöva fixa ett dugg själv. Vi åt nog för ett helt kompani, man ju hungrig efter att ha sovit hela natten. Till och med dottern uppskattade det nog lite, trots att hon ätit gröt innan vi gick hemifrån. Hon smaskade med stor aptit på hotellets persikoyoughurt och petade i sig brödbitar och majskrokar samtidigt som hon flinade åt folk som gick förbi vårt bord.

Senare idag ska vi hem till mina föräldrar och fortsätta firandet av Fars Dag för min pappa med traditionell Mårten Gåsmiddag (vad nu det är för högtid, att fira gäss, hm).

Dagens (eller gårdagens) syprojekt: Nu är kuddfodralen av Åhlénstyget klara, skulle bara få tummarna loss. Så här fina blev de, inget avancerat men de är perfekta att ha bakom nacken i soffan.

Knyttets lilla näste

Här sover vårt lilla knytte varje natt. De två ljusblå- och vitrutiga kuddfodralen med knappar sydde jag till henne innan hon föddes. Det tog ett tag innan jag lyckades lista ut hur man syr knapphål på min symaskin som jag fick i present av mamma på 12-årsdagen (bruksanvisningen hittade jag sedan längst ner i sylådan). Vågar nog påstå att jag älskar min gamla trogna maskin som stått pall alla flyttar och äventyr.

Spjälskyddet i rosavitrandig Lexingtonstil (syns inte så bra här) sydde jag när vi märkte att knyttet började spralla och sno runt på nätterna. Överkastet kan jag tyvärr inte ta åt mig äran för. Det är morfars mamma, Josefina, som tillverkat det i början av 1900-talet. Tänk vad det varit med om!

Den gamla spjälsängen fyndade jag på loppis för bara 150:- eftersom ribbotten på den var trasig. I byggvaruhuset hittade jag små plank med samma mått, tog bort de gamla brädorna, sågade till de nya och skruvade fast. Så nu kan flera barn hoppa i den framöver. En enda ribba gick att spara. På just den sitter en liten plåtskylt där det står Vetlanda Sängindustri.

Sängen är så fiffig. För när barnet blivit större och ska ha en vanlig barnsäng så hakar man bara av spjälorna på långsidorna och ställer undan. Spjälorna på kortsidan fälls smidigt in i huvud- respektive fotända. Och vips, så har man fått en utdragbar växasäng.

Dagens kom-i-håg: Julpysselkväll i bästa syjunteanda i november, längtar redan.