Stundande loppis

I helgen ska jag och mamma stå på loppis. Inför detta har vi på varsitt håll i våra hem städat och tömt diverse skrymslen och vrår i jakten på loppiskandidater. Kan bara konstatera att jisses, vad man kan samla på sig! Och då har jag ändå blivit bättre på att sälja vidare, lämna bort och slänga. Numera städar jag och sorterar ut saker varje gång vi (läs: jag) köper nytt. Försöker anamma och leva efter devisen "En sak in, en sak ut", tror att det fungerar ganska bra. Fast källarutrymmet kan verkligen benämnas som platsen som Gud glömde. Där står allt som är för fint för att lämnas bort men som kanske (njaa) får en chans till, samt allt sådant som går under samlingsnamnet "kan-vara-bra-att-ha"...

Man kanske skulle ta och göra som en annan bloggerska, Jeanette. Varje år har hon julmarknad i sitt hem och då har hon ett pris på allt! Du kan alltså köpa hela hennes bohag om du skulle vilja (och hade råd). I år infaller markanden lördagen den 28 november, så letar du shabby vita lantprylar och har vägarna förbi hennes hus så är det ett hett tips.

Tror dock att "Jeanettemetoden" är lite för drastiskt för mig. Jag håller mig till att sortera ut regelbundet och stå på loppis, det är inte så pjåkigt det heller. Man gör någon glad med sina gamla prylar och så ger det en liten slant till hushållskassan. En "win/win situation" helt enkelt.

Dagens lilla gröna: Nu är årets första julgrupp sammansatt. På svenska möbelvaruhuset inhandlades två vita hyacinter för bara nio kronor styck. Med mormors gamla silverskål, lite mossa och pynt blev det såhär. Julstämningen börjar så smått infinna sig.

Sängförsäljning?!

Jag fick för mig att Googla Vetlanda Sängindustri igår efter att jag skrivit om knyttets säng som ju fyndadas på loppis för 150:- och typ är det enda här som jag inte gått lös på med vit färg. Den hade nämligen sin vita originalfärg kvar vid inköpet och var redan lagom skavd och shabby.

På nätet fick jag reda på att sängen tillverkades på 50-talet i 6000 exemplar och att den designades av en man vid namn Gunnar Carlsson. Likadana sängar säljs på nätet för 3000:-(!). Har länge försökt försvara min loppismani för sambon, men nu fick jag ett guldargument, man kan ju verkligen fynda!

När jag berättade om mitt fynd reagerade han dock lite annorlunda än vad jag förutspått. Han frågade om jag inte fotat sängen nyss. "Ja, jo" svarade jag tveksamt. "Bra", sa han, "då lägger vi ut den på Blocket direkt!". Gud så fräckt, haha. Fast han skämtade nog bara, halvt iallafall. Jaja, sängen är kvar och förblir i vår ägo ett bra tag till. Tänkte att nästa bebis (OM det blir någon) skulle få ärva den när dottern vill ha "vanlig" säng. Så det blir nog ingen sängförsäljning detta decenniet, tyvärr.

Knyttets lilla näste

Här sover vårt lilla knytte varje natt. De två ljusblå- och vitrutiga kuddfodralen med knappar sydde jag till henne innan hon föddes. Det tog ett tag innan jag lyckades lista ut hur man syr knapphål på min symaskin som jag fick i present av mamma på 12-årsdagen (bruksanvisningen hittade jag sedan längst ner i sylådan). Vågar nog påstå att jag älskar min gamla trogna maskin som stått pall alla flyttar och äventyr.

Spjälskyddet i rosavitrandig Lexingtonstil (syns inte så bra här) sydde jag när vi märkte att knyttet började spralla och sno runt på nätterna. Överkastet kan jag tyvärr inte ta åt mig äran för. Det är morfars mamma, Josefina, som tillverkat det i början av 1900-talet. Tänk vad det varit med om!

Den gamla spjälsängen fyndade jag på loppis för bara 150:- eftersom ribbotten på den var trasig. I byggvaruhuset hittade jag små plank med samma mått, tog bort de gamla brädorna, sågade till de nya och skruvade fast. Så nu kan flera barn hoppa i den framöver. En enda ribba gick att spara. På just den sitter en liten plåtskylt där det står Vetlanda Sängindustri.

Sängen är så fiffig. För när barnet blivit större och ska ha en vanlig barnsäng så hakar man bara av spjälorna på långsidorna och ställer undan. Spjälorna på kortsidan fälls smidigt in i huvud- respektive fotända. Och vips, så har man fått en utdragbar växasäng.

Dagens kom-i-håg: Julpysselkväll i bästa syjunteanda i november, längtar redan.

Nytt ljus i vårt hus

De två gamla guldfärgade lamporna i våra sovrumsfönster, som ursprungligen stod i finrummet hemma hos mormor och morfar, har på senare tid sett allt mer malplacerade ut i vårt hem. Men jag har inte velat slänga dem, för de är ju trots allt arvegods och ganska fina. Då kommer pysselnerven väl till pass.

Äkte till ett byggvaruhus och köpte blank silverpsprej. På en loppis i stan hittade jag två likadana lampskärmsstommar för en tia. Började med att grundligt tvätta av lamporna med diskmedel och svamp. Sedan maskerade jag de delar på lampfötterna som jag inte ville ha sprejade med vanlig maskeringshäfta. Därefter fick lamporna två tunna lager sprej. Blev faktiskt positivt överraskad av hur jämnt och snyggt det blev.

Av ett udda gammalt vitt spetsörongott sydde jag sedan två likadana lampskärmar. Till och med de gamla banden att knyta ihop örngottet med kom till nytta. De blev fina rosetter till kanten upptill.

Och här är slutresultatet, ta-daa!

PS. Det blev ananas- och banansmak på dotterns puréer denna gången. Tolv puréportioner för sammanlagt 6,50 kronor. Det får bli dagens spartips till småföräldrar.

Dagens kom-i-håg: Köpa mer silversprej. Nu ska här sprejas!