Ingen rast, ingen ro...

Knyttet har börjat krypa! Och det går undan kan jag lova. Nu när hon väl fått kläm på det finns det inget som kan stoppa henne (utom hennes mamma som kommer på efterkälken och håller ett vakande öga). Hon far som en oljad blixt efter leksaker, välter vedkorgen, mumsar på sin pappas skor han nyss hade ute på stan, krälar in under sekretären och pillar i eluttaget... Allt i golvnivå ska undersökas, och det är en hel del det.

I söndags stod hon på alla fyra och gungade, men kom ingen vart. Lagom frustrerande, hon blev rent ut sagt förbannad själv och grät när hon hamnade på alla fyra utan att komma iväg. Men skam den som ger sig. Igår när jag satt på, hrm, toaletten satt hon utanför badrummet på lekmattan och roade sig själv som vanligt. Så reste hon sig upp på alla fyra. Jaja, det har hon ju gjort förut tänkte jag. Men så kryper hon iväg! Bort från mig, bakom dörren och ut i hallen där bland annat soppåsen stod som skulle ut. Det var bara till att snabbt "knipa av" (knipövningarna efter förlossningen lönar sig alltså), upp med trosorna och sätta efter. På bara 10 sekunder hade Knyttet lokaliserat påsen med sopor och var i full färd med att undersöka den (pilla hål och smaka). Den prasslade ju så härligt!

Idag kröp hon runt i köket medan jag värmde hennes lunch. När jag stod med huvudet i mikron och rörde i maten passade hon på att resa sig från golvet upp på fötter med stöd av kökslådehandtagen. När jag tittade fram flinade hon belåtet mot mig. Leendet blev dock inte långvarigt. För strax därpå öppnar sig lådan och far upp så ungen åker i golvet med ett illtjut. Stackars liten. Men det gick lätt att avleda henne med pastasleven ur lådan. Tårögd och hulkande tuggade hon på köksredskapet tills lunchen var klar, lille fisen.

Dagens "måste": Nu är det hög tid att barnsäkra vårt hem. Måste hitta sådana där lådspärrar och pluppar till vägguttagen. Ska nog passa på och "sambosäkra" godisgömman i skafferiskåpet också, han är alltid där och nallar sega bilar. Kombinationslås kanske?!